Design & layout: Caroline Nilsson | Ensomcaroline.com | [email protected]

Som vilken öppnad bok som helst


Inlägget skrevs : 2011-07-22
Klockan : 19:54:00
Jag har tänkt på det här ett tag.. Så nu skriver jag bara.

Jag är stolt. Jag är stolt över min pappa. Över hela min familj egentligen. Men detta jag kommer skriva är speciellt om min pappa. Han har inte haft det så lätt.. Detta har ni nog fått höra i min blogg förut just då när det hände, men det spelar ingen roll. För fyra år sen i April detta år så fick han stroke. Jag kommer så väl ihåg den dagen. På morgonen så skulle jag och min bror gå till skolan. Mamma och pappa skulle åka in till jobbet i Örebro. Pappa sa att han kände sig dålig på halva sidan av ansiktet, men ingen utav oss andra tänkte speciellt mycket på de (inte han heller för den delen). Så vi lät det bara vara. Det var nog de vi kanske inte skulle ha gjort... När jag kom hem från skolan den dagen så stod min mamma med en väninna till henne och familjen i hallen. Dom såg inte speciellt glada ut.. Men jag gick in som vilken dag som helst, var glad och så som jag brukar vara. Sen sa dom till mig att jag skulle sätta mig på pallen i hallen, och det gjorde jag ju. Så sa mamma: "Julia, pappa ligger på sjukhus. Han har fått stroke". Just då förstod jag ingenting. Vad var stroke tänkte jag? Vadå, är det farligt? Ungefär så. Hundra frågor i mitt huvud samtidigt utan några svar. Men sen förstod jag.. Och då kom det. Tårarna bara rann och rann. Kommer min pappa att dö? Var första tanken som kom upp i mitt huvud. Det var förskräckligt. Vad skulle man göra? Vad skulle jag göra? Jag ville bara till min pappa fort som bara den. Men man kunde ju inte bara åka iväg. Han låg där i 1 vecka (om det inte var 2?). Vi åkte såklart dit och hälsade på han. Och jag som hatar sjukhus (har nån skräck för det, har alltid haft det).. Så jag blev ju nästan skakis så fort jag gick in där. När jag kom in i rummet, där pappa låg, hur blev det då? Såklart började jag gråta. Men vad skulle man annars göra liksom. Men att bara se honom ligga där.. I dom där konstiga kläderna, sängen, med dom där slangarna på honom och bredvid. Varför var det min pappa som låg där? Varför skulle jag få uppleva att se min pappa ligga där? Såna frågor ni vet, som man nog aldrig kan få svar på. Men en sak var något utav de skönaste jag har fått höra när jag sen åkte därifrån.. De var att han skulle klara sig. Min pappa skulle inte dö, han skulle bli frisk. Bara med lite tid. Och jag/vi hade folk som brydde sig. Det var vi i behov av, och det kändes. Idag så är han inte frisk än, men det kanske han aldrig kommer bli. Han är fortfarande trött som man blev av den sjukdomen. Men han är den pigga, glada, skojsamma, tokiga pappan som han alltid har varit och alltid ska vara. Det är så jag vill se honom. Det är så vi alla vill se honom. Jag stöttar dig igenom allt, och det vet du pappa. Även min mamma och tvillingbror. Ni är det bästa jag har. Jag älskar er mest av allt. Min bror, min andra halva. För det är ju faktiskt så det är. Jag kommer aldrig låta dig utsättas för nåt. Jag står vid din sida oavsett vad, det hoppas jag du vet och aldrig glömmer. Vi kan bråka hur mycket som helst, men vi kan fortfarande ha hur kul som helst tillsammans.

Men nu ska jag försöka avsluta detta. Jag säger såhär:
Tack pappa för att du är den du är. Så stark och fin.
Tack mamma för att du är den du är. Sån härlig mamma och lättsam.
Tack Gustav för att du är den du är. Världens bästa bror.

Kommentarer
Postat av: ida

sv: inget speciellt, data eller TV, haha nörd, va tycker du om videon? ;)

2011-07-22 @ 20:19:11
URL: http://asecrett.blogg.se/
Postat av: Emma

Fasen vad fint skrivet!

2011-07-22 @ 20:38:34
URL: http://ladhe.blogg.se/
Postat av: ida

sv: hihi, okej :)

2011-07-22 @ 21:29:52
URL: http://asecrett.blogg.se/
Postat av: Emma

SV: Är allt bra? :)

2011-07-22 @ 22:06:37
URL: http://ladhe.blogg.se/
Postat av: din älskade bror!

Åh syster min! jag kommer alltid älska dig de vet du! fast jag är dum ibland och blir väldigt arg. Men det vet du ju varför jag blir! Du vet att är det något som händer så kommer du till mig. ingen får vara dum mot dig! Skulle någon säga eller röra dig så skulle den personen inte prata så mycket efter de!

Du är underbar syster min! älskar dig! <3

2011-07-27 @ 13:21:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0



Hej, mitt namn är Julia och du har precis klickat dig in på min blogg. Här skriver jag om mitt liv och mina dagar. Jag hoppas att ni trivs och att ni hittar tillbaka! Peace & Love.


RSS 2.0